therese.

idag är det den här oerhört vackra människans födelsedag. och på fredag kommer hon och ingela hit till mig!
hjärtat gör trippelvolter gång på gång.

Josephine har varit pysslig och målat.


Och planterat om tomatplantor så de kan sträcka på benen.


Sen är det ju som så att denna fina människa har så mycket fint hemma hos sig som man vill slinka ner
i sin egen ficka när hon inte ser.

mamma kapade av mitt hår några centimeter när hon var här.

 

 

 

 

 

imorgon kommer mamma och det är det bästa som finns!

Ja, jag älskar fortfarande våren så förbaskat sinnessjukt mycket, men idag tar saknaden till mina älskade vänner över för mycket. De fattas mig så oerhört mycket just nu, så nu skiter jag i att jag gör precis som jag lovat mig själv att inte göra; leva i att längta efter framtida händelser. Snälla maj, kom fort.

Hej! Här sitter jag i pyjamas Alltså röda för korta mjukisbyxor från Parkskoletiden och ge blod-tröja. (När pappa var här hos mig och vi skulle sova utbrast han: "har du också en sån där t-shirt!" Bara det att han använder sin på dagen och jag använder min som ersättning för pyjamas. Men bara för det trodde han att det var lite tufft med ge blod-tröjor. Att det var en inne-grej liksom) Hursomhelst har det idag varit 17 grader varmt och vindstilla i Göteborg, och jag har varit ledig. Det vill säga att jag har varit ute heeela dagen. Jag har suttit vid kanalen och druckit kaffe och önskat att jag hade mina vänner på en filt bredvid mig. Att om jag bara vände huvudet åt vänster skulle de alla sitta där och vinka till mig och säga: "kom då, kom då, det finns plats åt dig med!" Jag var tvungen att bara snegla lite åt vänster för att bara kolla.. men jag såg bara en sovande man med några ölburkar på en bänk. Typiskt. Men allting blir magiskt när våren och värmen kommer igen. Det är verkligen så. Det känns alltid som om det var evigheter sedan man kände solen sist, alla färger nästan bländar en, körsbärsträden blommar, det blir påsk och det luktar fantastiskt av asfalt och koskit. Så jag vägrar bli deppig för att jag saknar mina vänner.

Ena stunden har man såhär roligt en dag i maj (eller okej, mamma kanske har allra roligst men ändå. HAHA!)

Och andra stunden är det pissväder ute, man blå under ögonen, märkbart genomskinlig i hyn och vill krypa upp i en pandafamn och dö typ.

Bell och jag började dagen imorse med att ta ett morgondopp vid vår sommarstuga. Det var jättevarmt i vattnet!


Sen åkte vi till Norrtälje för att äta frukost i socitetsparken.


Helt från ingenstans dök Josephine upp!


Så efter det följde jag med hem till henne där vi sjöng 90-talspop tills det blev sommarkväll.


Bell hade åkt till Björkö igen.


Och tillsist åkte även jag tillbaka till Björkö för att ta ett kvällsdopp med Bell. Och det var fortfarande varmt i vattnet!


Efter det satt vi bara på verandan och tittade på hur solen gick ner för denna bästa sommardag. Hoppas det blir lika fint imorgon!

Jag har två par nya skor som jag tycker är förbaskat fina, så nu ska jag hålla upp dem i webkameran. Och jag skrattar omkull åt tredje bilden! Sådär ser jag tydligen ut när jag är jättekoncentrerad på att skon ska bli bra i bild men glömmer helt bort mig själv.

Jag är 22 år gammal och klarar mig inte utan att prata med min mamma i telefon varje dag. Och höra henne säga "Hej, det är mamma" när hon svarar. Nu är mamma och pappa är på semester och jag har inte kunnat prata med henne sedan 2 januari. Och det är en evighet! Dumma jävla Karibiska äckelhav.

så himla ovetande just då.

Jag vaknar alltid ganska tidigt trots ledig dag. Fast det gör absolut ingenting, tvärtom älskar jag den egenskapen, att jag är morgonpigg. Se hur staden vaknar och höra grannar bege sig till dagens arbetsdag eller mamman bredvid lämna sina två små sötnosar till dagis. Själv njuter jag av morgonkaffe och morgonpasset i P3. Tittar omkring mig och kommer på idéer som att där vill jag ha en vägghylla och på den väggen kan jag sätta upp små fotografier på mina käraste. Tassar sen runt och byter plats saker som jag trodde jag placerade rätt, men som ändå inte kändes hemma där. Som strumplådan t.ex. Eller var jag ska ha värmeljus och nya glödlampor. Sånt förstår man inte när man direkt flyttar in. Nu har jag bott i min lägenhet i lite mer än en månad och börjar smått känna mig hemma och inte på besök. Det är så skönt.

nyårsafton 2011 skedde i norrtälje hos världens bästa värdinna jenny runsten på lövstigen. det var kanske min allra bästa nyårsafton nånsin med alla mina käraste vänner tillsammans. fast kanske inte så konstigt att det blir perfekt då egentligen. så här såg vi ut:

för ett tag sedan var min baby i göteborg och hälsade på. då passade vi på att kalasa, kramas och äta sushi.